Dikter och kortprosa

Dikter och

kortprosa





Bilder: Å Heed


(klicka på bilder = förstora)

Åke Heed
Vardagslyster

Klicka på bilden!

"Vardagslyster",

kolonin, Kärleksstigen 6 Citadellet 


G
amles tåliga väntan

Ett fårat ansikte, sorgsna

blicken ut genom fönstret.

Den gamles tåliga väntan

på någon som inte kommer.

Någon som inte får komma.

Oändlig vilsenhet över det

ödesdigra virus som ingen

trodde vara möjligt i den

modernaste av tider.



Pandemi

Plötsligt får miljöfrågorna

något av sitt genombrott,

konsumtionshysterin

knakar lätt i fogarna.

Vi trängs ute i naturen

och hittar nya utflyktsmål

alldeles i vårt grannskap.

Tvättar till och med oss

rena mellan fingrarna.

Tänk att det krävdes en

kuslig pandemi för det.

En bra pappa  (sonett)

En bra pappa ska vara snäll,

någon man alltid kan lita på,

som aldrig skulle kunna slå

eller ge massa orättvist skäll.


Ändå ska han kunna säga ifrån, sätta gränser, förklara varför,

inte bara tjata om att man stör, kunna lägga bort sin telefon.


Dricka är okej, men lagom då,

vara sig själv, inte göra sig till,

kunna skoja, inget trist gnäll.


Ibland våga visa tårar också,

fråga varför, när man inte vill, 

en bra pappa måste vara snäll.

                                        
                                       

Inom hörhåll

Varvets brummande

i fjärran, vågors stilla

kluckande mot sten.

En sparvflock kvittrar

glatt i sin ligusterhäck.

Bil som stannar, dörr

som öppnas, knastersteg,

hundens gälla skall.

Sakta puttrar fiskebåten

in mot hamn, förföljd

av måsars lystna skrän.

Stilla kluckande mot sten,

varvets dova brum.


Inom hörhåll

Kavaljer

I svartvita praktdräkten

simmar gudingen runt ådan

där hon vilar med slutna ögon

på sin mjukt vågslipade sten.

Hastigt rätar han upp ryggen,  ställer sig på vattnet, smattrar med vingarna likt ett plaskande barn.

Stillnar tvärt!

Vaggar sedan långsamt upp på den alggröna stenen och makar sig tätt, tätt intill hennes mjuka fjäderskrud.

Kavaljer

Debatten

Slagord efter slagord

slår tomma hål i luften.

Ordlösheten forsar fram i

evinnerlighetens ordström.

Plötsligt frigör sig en röst,

bortom alla trista smädelser,

högmodiga ordklyverier

och insnärjda fackord.

I en ordklass helt för sig!

Så ordrikt att all ordlöshet

tvärt stannar av.


Slutna ögon

Slutna ögon;

dofterna, skriken,

larmet nånstans ifrån.

Öppnade ögon ser

vad de ser, just

inte vad de

vill se.

Slutna ögon

Flyktens spår

Spåren du lämnade i

ditt forna fjärran land,

i förtvivlans flykt med

alla tvärt avklippta band.


Spåren, som tiden ändå

suddat ut, likväl lever drömmarna, aldrig tycks

de få ett verkligt slut.

Flyktens spår

Solidaritet

Hen mår riktigt illa

av all gemen kritik,

behöver då sin rehab;

time-out med extralön

blir änglaljuv musik.


Andra får sin fallskärm

som så troget löser ut,

många sköna miljoner

blir till gyllene bokslut.


"När du så hjälper mig,

visst hjälper jag ju dig",

blir väl en juste logik.

Inga medel får vi sky

när det handlar om vår

solidariska lönepolitik!

Bland alla ansikten

I vimlet av alla ansikten

skålar vi med fyllda glas.

 

Pratar kring nån vi känner,

om jobbet, senaste matchen.

Då, i skenet av fladdrande ljus, lyser tårblänket i hans ögon.

 

Orden som söker bryta sig loss, skälver, vacklar, snubblar fram.

 

Vi sitter kvar i en evighet,

utmattade, med tömda glas.

Mitt i vimlet av uppsluppna ansikten.

Bland alla ansikten

Tick tack

Klockan slår, håller oss igång,

ding dong, ding dong!

Åsikter idag, imorgon passe´,

slit och släng, känd refräng.

Förankras rätt blir inte lätt,

otakt blir ens bittra lön.

Staden brusar, runt vi rusar,

allt ska hinnas, tiden finnas,

helst högsta lyckan vinnas.

Tänka sig en egen klocka,

en som inte ständigt pocka´.

Tick tack för det.

Ensamhet    (haiku)

Ansikten strömmar

förbi ett frostigt fönster.

Där ingen stannar.

Helt andra hus

Väggar bör man

helst inte gå in i.

Och vem vill stånga

pannan blodig i

alltför låga tak.

 

Eller stingas av

sylvassa gnällspik.

 

Vissa dörrar gnisslar

mer än man bara tål.

 

Kanske bättre då

söka sig nya vägar,

till helt andra hus.

 

Helt andra hus

Oändligt blånande hav   (prosadikt)

"Jag har förirrat mig ut på ett oändligt

blånande hav som omsluter mig ..."

Klicka för hela texten

Upp, upp igen

Barnet söker sina egna vägar.

Flämtar, klänger uppför brant

och mosshal klättersten.

Fingrar slinter, fötter kasar,

knän som skrapas blodiga!

 

Fast solen torkar även tårar.

 

Och smala fingrar greppar,

små tår som spjärnar:

- Upp, upp igen!

Upp, upp igen

En helt vanlig resa   (prosadikt)

"Han dagdrömmer, lätt lutad på ena foten. Tåget bromsar in och dörren stannar lägligt mitt framför skospetsarna ..."

Klicka för hela texten

Mossgröna bänken

Igår tätt sammanvävda

på mossgröna bänken

vid stadens livliga torg.

Leende ögon under en

innerligt värmande sol.

 

Idag gråtunga moln

över grön, ödslig bänk.

Mitt bland granithårda

gatstenars oändliga

bågmönster.

 

Mossgröna bänken

Beskedet

Det tystaste

växer inuti

sin dolda värld,

tätt intill allt

annat liv, just

utanför.

 

Beskedet

någon ger,

och någon får.

Skyn svärtas

i ett iskallt

ögonblick.

Beskedet

Andrum

Likt fotot i en

stelnad stillhet.

Glesa furutoppar,

jämte yvgranars

himmelshöga spiror,

har stannat upp,

upphört att vaja.


Ljudlösheten,

varken susning

eller ens det
minsta kvitter.

Ingenting.

 

Endast stillheten

i sin stumma

andlöshet.

Andrum

Skärvan

Avstå allsköns tomfyllda ord,

låt lögnen bli tillintetgjord.

Överge all tyngande, kvävande instängdhet,

visa inte ens ett uns

av tacksamhet.

 

Sök istället skärvan att

slipa till skarpaste lins.

Vad länge synts suddigt

kan nu bli till klarhet, när

ditt minne äntligen minns.

Skärvan

Sinnens fulla bruk

Kristallklar koltrastflöjt

uppe i körsbärsträdets

sekelgamla topp.

Solstrålarna flödar,

bären sötar gommen,

stråna kittlar tårna.

Syrenen doftar sommarlov

och väcker djupa minnen.

Detta att förbli vid sina

sinnens fulla bruk.

Sinnens fulla bruk


Copyright © Åke Heed