Dikter och kortprosa

Dikter och

kortprosa


"Läser dikter? Det händer, fast,

ofta är de väl svåra att förstå ..."

(bekymrad lyrikläsare)



Bilder: Å Heed

(klicka på bilder och förstora)

Åke Heed
Rosenröd

Rosenrött

Vackert sammetsröda,

klängande i rosenbågen,

auran av parfymerad doft.

Ingen humla i världen

flyger ovetandes förbi.

Tänk att få ge till kärestan ...

Men se upp för taggarna,

de nålvassa små taggarna!

Visar man sig alltför angelägen

rispas skinnet lätt och

blodet sipprar rosenrött.




"Hamninloppet"

"Hamninloppet" vid kolonin, Kärleksstigen 6, Citadellet  (klicka bilden)


Spirande tankar

Gräsmattan, brungult

knastertorr, sög lystet

i sig regndropparna och

nymornade strån spirar.

Mjukfilten breds ut

i en sval ekskugga.

Boken öppnas upp

med spänd förväntan,

orden griper tag och

tankar börjar spira.



Det kan slå mig ...

Plötsligt kan det slå mig att livet faktiskt är ändligt.

Tanken dyker upp mitt i ett rökigt kotlettstek.

Eller nere på ömma knän bland orensat ogräs.

Till och med under en behagligt värmande dusch.

Som om nu detta skulle vara en omvälvande nyhet.

Nån form av insikt som ingen annan tänkt på.

Dessförinnan.

Under trädet

Ryggläge, i skuggan

av ett paraply av löv

och rödgröngula äpplen

som varsamt vaggas i

den svagaste av vindar

 

Snart, kanhända nu,        

faller något med en

dov duns i tjockgräset

Då ska jag resa mig,

värdigt plocka upp,

ta ett friskt, saftigt bett

Och bägge känner vi

att detta, detta är nog

meningen med livet

Äpplet

Inom hörhåll

Varvets brummande

i fjärran, vågors stilla

kluckande mot sten.

Sparvflocken kvittrar

glatt i sin ligusterhäck.

Bil som bromsar, dörr

som öppnas, steg i gruset,

hundens livliga skall.

Fiskebåten puttrar sakta

in mot hamn, förföljd av

måsars lystna skrän.

Kluckandet mot sten,

varvets dova brum.


Havsljud

Övergrepp

Hjulnätsgnister i

dagglig gryningssol.

Längst inne vid navet

hukar dunkle jägaren,

stel och stum.


Nätet gungar till,

reptilsnabb rusch längs

tunnaste av trådar,

starkare än stål.


Käkar slår igen

i obarmhärtigt lås.

Giftet som förlamar.

Suger lystet i sig

av en annans liv.

Nätspindel

Debatten

Slagord efter slagord

slår tomma hål i luften.

Ordlösheten forsar fram i

evinnerlighetens ordström.

Då, en sansad röst,

bortom alla smädelser,

raljanta ordklyverier

och insnärjda fackord.

I en ordklass helt för sig!

Så ordrikt att all ordlöshet

tvärt stannar av.


Slutna ögon

Öppna ögon ser vad de ser,

vad de just vill se

 

Slutna ögon; skriken,

larmet; kusliga dofter

nånstans ifrån

 

Tills de åter öppnas

och ser vad de ser,

eller just inte vill se

 

Slutna ögon

Sorg    (haiku)

Löv virvlar rastlöst.

Livet var inte längre

det som hade tänkts.

Solidaritet

Ständigt dessa

fallskärmar som

så lättsamt löser ut,

fyller sig allt större,

tycks aldrig nå ett slut.

 

Hen, som misskött sig,

mår faktiskt riktigt illa

av all gemen kritik.

Nu behövs det rehab;

time-out med extralön

blir till änglaljuv musik.

 

"Och ger du mig,

så visst ger jag dig",

är väl en juste logik.

Inga medel kan vi sky

när det gäller vår

solidariska lönepolitik!

Bland alla ansikten

I vimlet av alla ansikten

skålar vi med fyllda glas.

 

Pratar kring nån vi känner,

jobbet, och matchen.

Då, i skenet av fladdrande ljus,

lyser blänket i fuktiga ögon.

 

Orden som söker bryta sig loss,

skälver, vacklar, snubblar fram.

 

Vi sitter där i en evighet,

utmattade, med tömda glas.

Mitt i vimlet av alla dessa

uppsluppna ansikten.

Ansikten

Tick Tack

Pendeln håller oss igång,

ding dong, ding dong ...

Åsikter idag, imorgon passe´.

Slit och släng, känd refräng.

Förankras rätt blir inte lätt,

otakt blir ens bittra lön.

Runt vi rusar, bilar brusar,

allt ska hinnas, tiden finnas,

högsta lyckan vinnas.

Tänka sig en egen klocka,

en som inte ständigt pocka´,

tick tack för det ...

Ensamhet    (haiku)

Ansikten strömmar

förbi frostiga fönster

där ingen stannar.

Helt andra hus

Väggar bör man

helst inte gå in i

Och vem vill stånga

pannan blodig i

alltför låga tak

 

Eller stingas av

sylvassa gnällspik

 

Vissa dörrar gnisslar

mer än man bara tål

 

Kanske bättre då

att söka sig nya vägar

till helt andra hus

 

Upplysta huset

Oändligt blånande hav   (prosadikt)

"Jag har förirrat mig ut på ett oändligt blånande hav som omsluter mig ..."

Klicka för hela texten

Upp, upp igen

Barnet söker sina egna vägar

Flämtar, klänger uppför brant

och mosshal klättersten

Fingrar slinter, fötter kasar,

knän skrapas blodiga!

 

Fast solen torkar även tårar

 

Och smala fingrar greppar,

små tår spjärnar

- Upp, upp igen!

Klättersten

En helt vanlig resa   (prosadikt)

"Han dagdrömmer, lätt lutad på ena foten. Tåget bromsar in och dörren stannar lägligt mitt framför skospetsarna ..."

Klicka för hela texten

Mossgröna bänken

Igår tätt sammanvävda

på mjukt mossgröna

gjutjärnsbänken vid

stadens ljusa torg.

Strålande ögon

i värmande sol.

 

Idag tom och övergiven.

Blytunga moln över

grönflagnad bänk,

mittibland granithårda

gatstenars oändliga

bågmönster.

 

Gatstensmönster

Beskedet

Det tystaste

växer inuti sin

dolda värld,

tätt intill

allt annat liv

just utanför

 

Beskedet

någon ger,

och någon får

Skyn svärtas

i ett iskallt

ögonblick

Skymningsfält

Andrum

Glesa furutoppar

jämte yvgranars

himmelshöga spiror

har stannat upp,

upphört att vaja

Likt fotot i en

stelnad stillhet

 

Ljudlösheten,

varken susning

eller ens det
minsta kvitter

Ingenting

 

Endast stillheten

i sin stumma

andlöshet

Nattliga granar

Klarsyn

Avstå allsköns tomfyllda ord,

låt lögnen bli tillintetgjord.

Överge all tyngande, kvävande instängdhet, visa dem inte minsta uns av tacksamhet.

 

Sök istället skärvan att

slipa till skarpaste lins.

Vad som länge synts suddigt

kan bli till klarhet, när nu

ditt minne äntligen minns.

Himmelsskärva

Sinnens fulla bruk

Kristallklar koltrastflöjt

uppe i körsbärsträdets

sekelgamla topp

Solstrålarna flödar,

bären sötar gommen,

stråna kittlar tårna

Syrenen doftar sommarlov

och väcker djupa minnen

Detta att förbli vid sina

sinnens fulla bruk

Fjäril vid kolonin


Copyright © Åke Heed